PITTORESKT

Jag är väl lite sen på bollen här, men tydligen så håller Jan Guillou på att skriva en bokserie som han kallar Det stora århundradet, vilken för tillfället består av sex böcker som alla utspelar sig under olika delar av 1900-talet. Eftersom att 1900-talshistoria är typ det bästa jag vet så känns det konstigt att jag har lyckats missa detta, men nu har jag iallafall läst den första boken i serien; Brobyggarna.

Brobyggarna handlar om bröderna Lauritzen; Lauritz, Oskar och Sverre. Pojkarna växer upp på en fattig gård på den norska landsbygden, och blir när deras pappa går bort tvungna att ta plats som repslagarlärlingar i en större stad. Trots att de alla tre bara är runt 10 år gamla blir de snabbt utmärksammade för sin tekniska begåvning och en ingenjör tar dem under sina vingar och betalar för att de istället för att jobba ska få gå i skolan. Så småningom tar de ingenjörsexamen från universitetet i Dresden - som då hade en av världens mest prestigefyllda utbildningar. Därefter skiljs de åt och vi får under resten av boken följa Lauritz, som jobbar med att bygga broar uppe i bergen för att kunna dra järnväg mellan Oslo och Bergen, och Oskar som begett sig till Tyska Östafrika (som innefattade Tanzania, Rwanda och Burundi) för att arbeta med järnvägsbygget mellan huvudstaden Dar es-Salaam och Tanganyikasjön.

Jag tyckte, inte helt oväntat, om boken. Den var lite seg ett tag i mitten, men i övrigt ganska medryckande. Inte så värst dramatisk kanske, men ändå intressant. Boken tar sin början vid förra sekelskiftet och sträcker sig över de följande 18 åren, närmare bestämt fram till första världskrigets slut. Det berättas inte särskilt ingående om hur kriget påverkar Norge och norrmän, utöver att Lauritz familj blir trakasserade pga att hans fru är tyska, men handlar desto mer om hur kriget utkämpades i de afrikanska kolonierna. Där deltar Oscar på tyskarnas sida, och vi får följa honom i striderna mot britter och boer. Hur första världskriget påverkade Afrika hade jag exakt noll koll på innan, så det var intressant att läsa om. Dessutom gillar jag Guillous sätt att skriva. Jag tycker att det rör sig lite åt samma håll som JK Rowlings språk (som jag lovordade här), dvs han kan med sina ordval få halvtråkiga vardagsbetraktelser att låta roliga. Trots detta levde boken inte riktigt upp till mina förväntningar, men den var helt okej och jag ser fram emot att läsa resterande böcker i serien.