PITTORESKT

J.K. Rowlings första vuxenroman, Den tomma stolen, har stått i min bokhylla i ett par år, och nu har jag tagit mig i kragen och läst den. Jag har skjutit upp det eftersom att handlingen verkade dödstråkig av baksidestexten att döma, men jag ville ge den en chans pga det är ju ändå J.K. Rowling vi snackar om. MEN, boken visade sig bli en positiv överraskning utan dess like. Den var så jäkla bra! Rowling har verkligen förmågan att genom sitt språk göra de mest medelmåttiga karaktärer intressanta och de mest triviala situationer roliga. Jag visste redan detta, eftersom att det är en av anledningarna till att jag alltid har älskat Harry Potter-böckerna, och jag vet egentligen inte varför jag hade fått för mig att denna bok skulle vara skriven annorluna bara för att det är en "vuxenbok". Det är svårt att ringa in exakt vad det är som är så genialt hos henne och jag kanske drar på alldeles för stora växlar nu, men när jag tänker efter så tror jag faktiskt att jag har inspirerats av henne i hur jag uttrycker mig i (informell) skrift? Med tveksam framgång, såklart. Men ändå. Hon har alltid varit förebilden på det området.

Ok, för att återgå till vad boken faktiskt handlar om: Boken inleds med att kommunledamoten Barry Fairbrother hastigt dör i relativt ung ålder. Vi får sedan följa en drös karaktärer parallellt som alla på ett eller annat sätt berörs av hans död och/eller valet för att fylla den tomma stol som han lämnat efter sig i kommunalrådet. Det är mycket relationer, karaktärsutveckling och typiska småstadsintriger, men också allvarligare ämnen som mobbing, politiskt fulspel, droger, psykisk ohälsa, social utsatthet och död.

För mig är karaktärers trovärdighet nästan den viktigaste faktorn i böcker (därav nämner jag det i typ alla mina recensioner), och där tycker jag verkligen att Rowling levererar. Jag har svårt att fastna för böcker där jag inte kan tänka "så skulle jag också ha resonerat" eller "jag förstår varför hen beter sig si och så" medan jag läser. Jag har nog egentligen inget dåligt att säga om Den tomma stolen över huvud taget. En del kanske skulle tycka att bokens tempo är lite långsamt, men jag tyckte inte att det blev en negativ faktor i det här fallet faktiskt.