Och i Wienerwald står träden kvar
Denna vecka blir det ännu en bok som huvudsakligen utspelar sig under andra världskriget he he. Jag har nämligen läst Elisabeth Åsbrinks bok Och i Wienerwald står träden kvar. Boken är facklitterär och vann även Augustpriset i den kategorin 2011. Den handlar om den judiska pojken Otto som 1939 får möjligheten att tillfälligt flytta från det tysk-ockuperade Österrike till Sverige tack vare en slags räddningsaktion initierad av en svensk präst. Ottos föräldrar och släktingar får dock inte samma möjlighet, och vi kan följa både Ottos och familjens liv genom de ca 500 bevarade brev som skickats till honom från nära och kära i Wien (breven som han själv skrivit finns ej kvar). I föräldrarnas brev genom åren får en läsa om hur förtrycket mot judar bli värre och värre genom inskränkningar, tvångsarbete och tvångsförflyttning. Boken är också en lektion i svensk nazisms historia. Den berättar nämligen även om Ingvar Kamprads uppväxt och politiska aktivism genom att Otto kom att jobba på familjen Kamprads gård i Småland.
Läs denna bok!! Så himla bra. Jag älskar visserligen allt som bygger på verkliga händelser, men denna bok är verkligen originell och väldigt väl researchad. Breven från släkten i Wien är så fina och hjärtskärande. Det är också lärorikt att få veta vilken roll Sverige hade i andra världskrigets judeförföljelser och vilket politiskt klimat som rådde i Sverige under den perioden. En har ju ofta fått höra att Sverige inte var så goda och neutrala som det tidigare framställts, men det är sällan det skrivs mer exakt om vad detta innebar. Jag rekommenderar denna bok till alla, pga kan inte se något dåligt med den.
