PITTORESKT

Efter att ett flertal av mina kollegor har gafflat om hur fantastisk Anthony Doerrs bok Ljuset vi inte ser är så tänkte jag att jag ju måste se vad grejen med den är. Den har vunnit ett flertal litteraturpriser, bland annat Pulitzerpriset för bästa fiktion 2015. Boken utspelar sig under hela andra världskriget (jag har faktiskt inte recenserat en WW2-bok på över två månader nu, ok??) och en får följa framför allt två ungdomar; den franska flickan Marie-Laure och den tyska pojken Werner. Marie-Laure lever i Paris med sin far, som jobbar som låssmed på ett naturhistoriskt museum. Hon är född med grå starr och blir vid sex års ålder helt blind. När tyskarna invaderar Frankrike blir de tvungna att fly till en mindre ort för att söka skydd hos en psykiskt sjuk äldre släkting och Marie-Laure blir så småningom involverad i motståndsrörelsen. Den föräldralöse Werner bor på ett barnhem i en tysk gruvstad. Han har en ovanligt stor teknisk begåvning och drömmer om att jobba med radioapparater, och när valet står mellan en framtid i kolgruvan och vidare utbildning i Hitlerjugends regi så väljer han det senare alternativet. Ett par år senare blir han trots sin ringa ålder rekryterad till kriget som tekniker. Vi får även följa den i cancer döende tyska underofficeren och gemmologen Reinhold von Rumpel som är på jakt efter något som ryktas kunna rädda hans liv.

Boken levde upp till sitt goda rykte. Den var inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men den var bra. Efter att nyligen ha läst På västfronten intet nytt (som jag inte ens kommer recensera här pga endast beskrivningar av krig och vapen från första till sista sidan) så var det en välkommen omväxling att läsa en krigsskildring med mer (nästan uteslutande) fokus på karaktärer. Boken är väldigt fint skriven, den balanserar på gränsen till för poetisk för mig men klarar sig precis. Dessutom gillar jag att läsa vuxenböcker om hur barn hade/kunde ha haft det under andra världskriget (som t.ex Och i Wienerwald står träden kvar). Det är samtidigt extra intressant och extra sorgligt. En behöver absolut inte vara världskrigsentusiast för att läsa denna bok, utan det är verkligen en fin historia som jag rekommenderar till alla.