Torka aldrig tårar utan handskar
Jag inser att jag är ca fem år efter med detta - men nu har jag iallafall läst Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar-trilogi! Jag såg såklart serien när den sändes för ett par år sedan (här kan ni läsa Dannis uttömmande recension av den), men nu kände jag att det var dags att ta mig an böckerna. Jag hade höga förväntningar på dem pga älskade serien, och ändå var de ännu bättre än vad jag trodde de skulle vara. Fastnade helt och plöjde alla tre ljudböcker på fyra dagar....
Om någon nu mot förmodan har missat det så utspelar sig boken (främst) under 1980-talet och skildrar hur det var att leva som homosexuell då och hur hiv/aids påverkade människor och samhället. Det jag framför allt gillade med var boken var att den har inslag av dokumentär. Samtidigt som det är en skönlitterär roman så vävs det in fakta om sexuella minoriteters kamp för rättigheter (t.ex Stonewall-upproret och ockupationen av Socialstyrelsen) samt hur hiv/aids-patienter behandlades inom vården och i samhället i stort. Dessutom är boken så himla fint skriven. Jag har svårt för böcker som är för djupa och poetiska pga är ej en djup och poetisk person, men dessa böcker har i mitt tycke den perfekta mängden av detta. Det jobbiga med berättelsen är ju dock att den är så jävla jävla sorglig. Höll på att börja grina när jag kom till en beskrivning av en begravning i slutet av sista boken och fick så ont i hjärtat av att läsa om Benjamins liv post-Rasmus.
Läs dem om ni inte redan har gjort det! Nu ska jag se om tv-serien asap.
